Snipp snapp snut
Vaknar klockan tio och Petra utbrister: "Sista dagen!"
Det är en konstig känsla som nu infinner sig, vi vet inte om vi är väldigt glada över att komma hem eller om vi är sorgsna över att lämna Peacehouse och dess invånare.
Den här helgen var första gången vi fick tillfälle att gå upp på taket och vilken vy! Raserad skylt står stolt i den dammiga luften som omger byggarbetsplatsen. Om fyra timmar kommer vi äta våran sista måltid här och därefter ta transfertaxin till Noibai flygplats.
Flyga i 20 timmar och sedan vara framme med birkenstock i vinterkylan ser vi helt klart fram emot!
Puss & kram
Hejdå-kalas
Det var en sån himla skön känsla att efter mycket strul med transporten (nattsittbussen var 4h längre än förväntat - missat flyg - försenat ombokat flyg) äntligen komma hem till PeaceHouse! Det var ett glatt gäng som väntade på oss med många kramar och middag stod lägligt på bordet och väntade på oss den med. GOTT! Efter maten drack vi Sangria och pratade strunt på trappan till sent. Den resebyrå vi använt under hela vistelsen hade fått nys om att vi skulle ställa till med kalas och bjöd därför på stora mängder snacks! Så rart, tack Anna och Lily!
Idag är det vilodag, innan vi imorgonkväll åker hem H E M! Overkligt, spännande och massor med andra känslor!
Idag är det vilodag, innan vi imorgonkväll åker hem H E M! Overkligt, spännande och massor med andra känslor!
The mother of all temples
Såklart minneskortet till Petras kamera inte är med när man som mest behöver det. Efter att vi tjurat ett tag för det började vi ta lite kort med mobilen, alltid något säg? Det sista turistandet på resan begav oss till tempelstaden Angkor. Vi besökte tre av de mest kända templen där Angkor Wat var först ut.
Maffigt! Massvis med historier bakom varenda liten stenskulptur väggarna var fyllda av. Simon läste flitigt i sin historiebok han inhandlat dagen innan på marknaden. Efter lunch åkte vi vidare med våran tuktuk-chaffis till tempel numero 2 - Bayon.
Vattenflaska och guidebok i högsta hugg.
Bayon är mest känt för dess många torn med inkarvade stenansikten som kallt ler mot en var man än är i templet. Favorittemplet sparade vi till sist nämligen Ta Prohm.
Ta Prohm är bevarat (typ) som det såg ut så fransmännen återuptäckte tempelstaden, med undantag för röjning så man kan ta sig fram. Efter att folk övergav Angkor (staden Angkor) lämnades det mesta över till moder jord och hon har verkligen satt sina spår. Alla tempel såg ut ungefär som Ta Prohm men har renoverats och därmed rensats från träd och buskage. Träden växer till sig och blir en del av byggnaderna och om de dör eller faller så faller också byggnaden den "bor" i. Kuriosa är att Ta Prohm har varit inspelningsplats för ett par scener ur en "Tomb Raider" film.
Maffigt! Massvis med historier bakom varenda liten stenskulptur väggarna var fyllda av. Simon läste flitigt i sin historiebok han inhandlat dagen innan på marknaden. Efter lunch åkte vi vidare med våran tuktuk-chaffis till tempel numero 2 - Bayon.
Vattenflaska och guidebok i högsta hugg.
Bayon är mest känt för dess många torn med inkarvade stenansikten som kallt ler mot en var man än är i templet. Favorittemplet sparade vi till sist nämligen Ta Prohm.
Ta Prohm är bevarat (typ) som det såg ut så fransmännen återuptäckte tempelstaden, med undantag för röjning så man kan ta sig fram. Efter att folk övergav Angkor (staden Angkor) lämnades det mesta över till moder jord och hon har verkligen satt sina spår. Alla tempel såg ut ungefär som Ta Prohm men har renoverats och därmed rensats från träd och buskage. Träden växer till sig och blir en del av byggnaderna och om de dör eller faller så faller också byggnaden den "bor" i. Kuriosa är att Ta Prohm har varit inspelningsplats för ett par scener ur en "Tomb Raider" film.
Efter en lång dag i dessa tempel är vi redan ganska mätta på gamla stenhus, imorgon ska vi återta slapparställning och läsa ut skönlitteraturen!
Ses snart!!! Nedräkningen har börjat - 6 dagar.
Om nattbussen
Nu har vi lärt oss att nattbuss i Kambodia inte alltid betyder sovbuss. 12 timmars resande, 2 timmars sömn? Besvikelsen som uppstod när vi förstod det! Tydligen så vet man inte innan när man bokar om man får sov- eller sittbuss, det är som ett lotteri. Hoppas inte på nitlott igen när vi om 2 dagar far vidare tillbaka till Saigon.
KOH RONG
Från Otres beach var färden kort till dykarcentret som skulle ta oss ut till ön Koh Rong, en av de allra största öarna utanför Sihanoukville. Vi hade hört att ön skulle vara ganska full av turister men det skulle visa sig vara sanning med modifikation.
Ön var ganska full med turister, dock kunde inte ön husera så många turister så ön kändes fortfarande lagom fylld med människor så paradiskänslan infann sig utan att man kände sig ensam.
Så vad gjorde vi på Koh Rong?
Jo vi spenderade en hel del id i vattnet så Petra är numera certifierad Open Water PADI Diver! 3 dagars kurs med teori + prov, dyk på grunt vatten med praktiska tester och till slut några "fun dives" på djupare vatten bland fina fiskar och koraller. Det är en häftig känsla att kunna andas under vatten och det är en helt ny värld att upptäcka. Varje dyk var på ungefär 40 min men det gick väldigt fort för att det finns så mycket att titta och tänka på. Värt! Ser fram emot nästa dyk någon annanstans i världen.
Simon som redan är certifierad sedan innan följde med på ett dyk och dök med en annan grupp en gång. Han roade sig annars bäst han kunde på stranden medans Petra deltog i sin kurs.
Hållning är bra att ha.
En kväll åt vi på "Paradise", restaurang med fantastisk vy över havet och sköna möbler att vila på efter god mat. Sällskapade även med Petras kurskamrater och lärde oss ett och annat korttrick!
Efter att ha bott på dykarbryggan i två nätter makade vi på oss och flyttade in hos Laura och Matteo, mor och son som drev ett litet gästhus (tre små rum) på en annan närliggande brygga. "La Mami" som gästhus/restaurangen heter serverade goda pastarätter, risotto och panna cotta bland annat! Efter en hel del vietnamesisk och kambodjansk mat var detta mer än välkommet sa magen. Mor och son alltså, hade renoverat stället i december och skulle ha öppet i minst tre år, Laura drev även ett vandrarhem i Ungern som hon tyckte vi kunde komma och hälsa på. Laura är en trevlig prick som både låser sig ute från sitt sovrum och glömmer bort att hon hade rena kläder i garderoben, en tankspridd människa med ett stort leende och snabb italienska som ibland tog över engelskan i ivriga överläggningar. Matteo var också trevlig och söt, "my mama make very good panna cotta for you, very good!" Stort leende.
Det enda som fanns var ett gästhus med bungalows och restaurang i ena änden av stranden som vi gick och käkade lunch hos och därefter utnyttjade deras hängmattor som var lägligt placerade bredvid stranden. Att komma hem från den stranden blev ett äventyr utöver det vanliga! Vadande ut i havet, blixt och dunder, ösregn och en skruttig båt! Skönt att känna att man lever.
Nu sitter vi i Sihanoukville i en mysig trädgård och gör ingenting (eller Petra äter lakrits som hon hittade i en Svensk mataffär här!!! Nöjd!), ikväll far bussen klockan 20.00 mot Siem Reap i norra Kambodja. Vi hoppas ett av världens största tempel får oss att tappa hakan och att våra sista dagar på resande fot blir värda mödan! På onsdag/torsdag ska vi bege oss till Saigon för att få fatt i ett flyg som ska ta oss till Hanoi, avskedfest i PeaceHouse och ett söndagsflyg till vår kalla nord.
Arrivederci! Hörs snart igen!
Ön var ganska full med turister, dock kunde inte ön husera så många turister så ön kändes fortfarande lagom fylld med människor så paradiskänslan infann sig utan att man kände sig ensam.
Så vad gjorde vi på Koh Rong?
Jo vi spenderade en hel del id i vattnet så Petra är numera certifierad Open Water PADI Diver! 3 dagars kurs med teori + prov, dyk på grunt vatten med praktiska tester och till slut några "fun dives" på djupare vatten bland fina fiskar och koraller. Det är en häftig känsla att kunna andas under vatten och det är en helt ny värld att upptäcka. Varje dyk var på ungefär 40 min men det gick väldigt fort för att det finns så mycket att titta och tänka på. Värt! Ser fram emot nästa dyk någon annanstans i världen.
Simon som redan är certifierad sedan innan följde med på ett dyk och dök med en annan grupp en gång. Han roade sig annars bäst han kunde på stranden medans Petra deltog i sin kurs.
Hållning är bra att ha.
En kväll åt vi på "Paradise", restaurang med fantastisk vy över havet och sköna möbler att vila på efter god mat. Sällskapade även med Petras kurskamrater och lärde oss ett och annat korttrick!
Efter att ha bott på dykarbryggan i två nätter makade vi på oss och flyttade in hos Laura och Matteo, mor och son som drev ett litet gästhus (tre små rum) på en annan närliggande brygga. "La Mami" som gästhus/restaurangen heter serverade goda pastarätter, risotto och panna cotta bland annat! Efter en hel del vietnamesisk och kambodjansk mat var detta mer än välkommet sa magen. Mor och son alltså, hade renoverat stället i december och skulle ha öppet i minst tre år, Laura drev även ett vandrarhem i Ungern som hon tyckte vi kunde komma och hälsa på. Laura är en trevlig prick som både låser sig ute från sitt sovrum och glömmer bort att hon hade rena kläder i garderoben, en tankspridd människa med ett stort leende och snabb italienska som ibland tog över engelskan i ivriga överläggningar. Matteo var också trevlig och söt, "my mama make very good panna cotta for you, very good!" Stort leende.
"Tigre", busigaste och sötaste kattungen bodde på "La Mami", som vi har saknat katter! Hundarna finns överallt och bajsar och skäller om nätterna, katterna är det ordning på (kan inte skälla iallafall).
Den sista dagen innan avfärd då vi dykt klart tillbringade vi vandrandes genom djungeln för att upptäcka en av de större öde stränderna på Koh Rong. Efter en oväntat lång vandring såg man ungefär såhär trött ut och svettades ännu mer än man kan se här. Repet behövdes ofta för att klara av de brantaste partierna av vägen ned till stranden.
Väl framme kändes det helt klart värt det, vyn och vattnet som välkomnade en gjorde oss löjligt glada.
Den sista dagen innan avfärd då vi dykt klart tillbringade vi vandrandes genom djungeln för att upptäcka en av de större öde stränderna på Koh Rong. Efter en oväntat lång vandring såg man ungefär såhär trött ut och svettades ännu mer än man kan se här. Repet behövdes ofta för att klara av de brantaste partierna av vägen ned till stranden.
Väl framme kändes det helt klart värt det, vyn och vattnet som välkomnade en gjorde oss löjligt glada.
Det enda som fanns var ett gästhus med bungalows och restaurang i ena änden av stranden som vi gick och käkade lunch hos och därefter utnyttjade deras hängmattor som var lägligt placerade bredvid stranden. Att komma hem från den stranden blev ett äventyr utöver det vanliga! Vadande ut i havet, blixt och dunder, ösregn och en skruttig båt! Skönt att känna att man lever.
Nu sitter vi i Sihanoukville i en mysig trädgård och gör ingenting (eller Petra äter lakrits som hon hittade i en Svensk mataffär här!!! Nöjd!), ikväll far bussen klockan 20.00 mot Siem Reap i norra Kambodja. Vi hoppas ett av världens största tempel får oss att tappa hakan och att våra sista dagar på resande fot blir värda mödan! På onsdag/torsdag ska vi bege oss till Saigon för att få fatt i ett flyg som ska ta oss till Hanoi, avskedfest i PeaceHouse och ett söndagsflyg till vår kalla nord.
Arrivederci! Hörs snart igen!
Otres Beach
Vi har nu relaxat ännu mer men på anan plats, fantasika Otres Beach är nu en klar favorit för oss strandslappare. Just nu bor vi på ett svensk/kanadensiskt vandrarhem där man serverar bland annat gröt till frukost och köttbullar med potatismos, brunsås och LINGONSYLT (amen).
Pose-Arne på stranden, ibland skräpig strand, alltid fin sand och otroligt varmt vatten, säkerligen runt pisstemperatur.
I väntan på korv med bröd och biljardspel en kväll fick vi se solen bli orange.
Gröt gjord på Müsli, underbar frukostvariation! Bästa på länge!
"Done Right"-vandrarhemmet med en av sina gäster i densammes favoritfåtölj.
På eftermiddagen idag fick vi vara med och välsigna en båt med en munk för att sedan...
...kånka ned den 750kg tunga skrället i vattnet tillsammans med 30 andra vänliga själar. Det var några tyskar som byggt i över en månad på båten och idag var de äntligen klara. Den flöt som tur var och gratis öl fick man om man hjälpte till och bar, synd att Simon äter penicillin bara.
När vi inte bär båtar intar vi position som ni kan beskåda ovan. Tro det eller ej, PETRA HAR LÄST UT EN BOK!
Alternativt position nummer två med cyklop!
Imorgon bär det av till en ö. Och denna gången kommer planerna inte ändras, allt är redan bokat! I tre dagar på Koh Rong ska Petra gå på dykarkurs och om hon sköter sig ta dykarcertifikat!! Simon som redan har ett sådant i sin ägo kommer att följa med på några dyk.
Pose-Arne på stranden, ibland skräpig strand, alltid fin sand och otroligt varmt vatten, säkerligen runt pisstemperatur.
I väntan på korv med bröd och biljardspel en kväll fick vi se solen bli orange.
Gröt gjord på Müsli, underbar frukostvariation! Bästa på länge!
"Done Right"-vandrarhemmet med en av sina gäster i densammes favoritfåtölj.
På eftermiddagen idag fick vi vara med och välsigna en båt med en munk för att sedan...
...kånka ned den 750kg tunga skrället i vattnet tillsammans med 30 andra vänliga själar. Det var några tyskar som byggt i över en månad på båten och idag var de äntligen klara. Den flöt som tur var och gratis öl fick man om man hjälpte till och bar, synd att Simon äter penicillin bara.
När vi inte bär båtar intar vi position som ni kan beskåda ovan. Tro det eller ej, PETRA HAR LÄST UT EN BOK!
Alternativt position nummer två med cyklop!
Imorgon bär det av till en ö. Och denna gången kommer planerna inte ändras, allt är redan bokat! I tre dagar på Koh Rong ska Petra gå på dykarkurs och om hon sköter sig ta dykarcertifikat!! Simon som redan har ett sådant i sin ägo kommer att följa med på några dyk.
Kommer antagligen inte ha någon vidare internettillgång på ön, så bloggen får vila ett tag.
Hörs när vi är tillbaka på fastlandet! K R A M
Hörs när vi är tillbaka på fastlandet! K R A M
Re-la-la-laxa
Nu har dagarna hunnit att dega ihop sig till en enda deg, vi degar runt mellan "Bungalow village" där vi bor och stranden, tanken var att morgondagen skulle innebära både utflykt till en närliggande ö och födelsedag i ett men nu verkar det som utflykten flyttat på sig en dag ytterligare, fallet är dock inte desamma med födelsedagen.
Här är vår bungalow "Number two". Snart uppäten av myror men ändå stadig, sne och charmig! (6US delat på två är överkomligt per natt)
Slapptask i jätteskön soffa som verkligen är poppis i Kambodja, vi överväger import till norden. När vi kommer hem till minusgraderna kommer vi sakna platsen i vår varma mysiga soffa allra mest.
Stranden nedanför Victory Hill kommer vi också tänka på, en mysig liten strand med massor av krabbor som gräver små hål, goda hamburgare och massörer i överflöd. Petra lät sig mörbultas av en av dem, blandning av mycket skönt och ont. På eftermiddagen gick Petra och klippte sig (14kr) fick även lite massage av frisören, kan aldrig få för mycket massage (?). Simon friserades också men med kökssaxen och skäggtrimmern, snål som han är..
Nu ska vi ladda upp med skönhetssömn inför den stora 22års-dagen! GOSNATT
Så imorgon verkar flyta ihop med de andra dagarna, sedan flyr vi till ön Koh Ta Kiev.
Relaxarean där vi sitter morgon och kväll för att förtära den förträffliga maten som serveras på Bungalow Village. Stället är franskägt så euromat finns det gott om och det är något man börjat sakna efter över tre månader med ris. Bredvid Simon här sitter Kino som är sonen till en av ägarna, han har helt klart för mycket energi och håller oss mer än gärna upptagna med upptåg. Kameran var poppis!
Relaxarean där vi sitter morgon och kväll för att förtära den förträffliga maten som serveras på Bungalow Village. Stället är franskägt så euromat finns det gott om och det är något man börjat sakna efter över tre månader med ris. Bredvid Simon här sitter Kino som är sonen till en av ägarna, han har helt klart för mycket energi och håller oss mer än gärna upptagna med upptåg. Kameran var poppis!
Här är vår bungalow "Number two". Snart uppäten av myror men ändå stadig, sne och charmig! (6US delat på två är överkomligt per natt)
Slapptask i jätteskön soffa som verkligen är poppis i Kambodja, vi överväger import till norden. När vi kommer hem till minusgraderna kommer vi sakna platsen i vår varma mysiga soffa allra mest.
Stranden nedanför Victory Hill kommer vi också tänka på, en mysig liten strand med massor av krabbor som gräver små hål, goda hamburgare och massörer i överflöd. Petra lät sig mörbultas av en av dem, blandning av mycket skönt och ont. På eftermiddagen gick Petra och klippte sig (14kr) fick även lite massage av frisören, kan aldrig få för mycket massage (?). Simon friserades också men med kökssaxen och skäggtrimmern, snål som han är..
Nu ska vi ladda upp med skönhetssömn inför den stora 22års-dagen! GOSNATT
Bungalow Village
Det var redan mörkt när vi kom fram till Sihanoukville men vi lyckades ändå efter en alldeles för dyr tuktuk-tur hitta till "Bungalow village". Ett jättemysigt ställe vad det verkar med en fransk familj som ägare. Det lilla skjulet (för 6 dollars - billibilli) som vi ska spendera natten i har en liten balkong mot havet, ser fram emot att se utsikten imorgon till frukost. Ägarinnan varnade för att apor kan komma och hälsa på ifall vi inte stänger fönster och dörrar. Hoppas verkligen vi får sova ostört, myggnät finns iallafall skyddar för de flesta små djuren! Restaurangen/terassen där man kan hänga är väldigt trevlig med sköna fotåljer och hängmattor. Känns som vi kan trivas här med bara 200m till havet! Nu väntar vi på kvällsmat! Vi klarade av bussresan förresten.
Sihanoukville nästa!
Efter 5 nätter här i Phnom Phen ska vi äntligen åka söderut mot stränder, sol och bad! Sihanoukville heter staden som sägs ha Kambodjas finaste stränder och klockan halv1 går bussen dit. Skulle egentligen åkt igår samma tid men Simons magsjuka blev värre så vi fick flytta fram det till idag, håller tummarna för att båda magarna klarar bussresan idag. Vi har planerat om lite i resplanen också, vi funderar på att skippa Thailand helt och stanna lite längre på de platser vi besöker i Kambodja. Så slipper vi spendera så mycket tid på själva resandet också. Vi får se hur det blir!
Såhär slappt vill vi ha det nu. Fem timmar kvar!
Såhär slappt vill vi ha det nu. Fem timmar kvar!
P U S S & K R A M
Phnom Penh
Vi har vart lite sjukskriva från bloggen nu. Vår vistelse i det nya landet (Kambodja) började med att Simons mage började bete sig konstigt, det kom till ett så kritiskt tillstånd att vi åkte in till akuten och kollade läget. Det var en modern klinik (med kambodianska mått, Svensk standard typ) med en Europeisk läkare som snabbt konstaterade att det var någon sorts parasit som härjade i Simons mage. Det verkade vara rätt vanligt, han fick antibiotika och annan medicin och redan dagen därpå så började Simon känna sig bättre. Han började medicineringen med 24h ris-och-bröd-diet, så att magen skulle få en mjukstart. När Simon började känna sig bättre tog vi även tillfället i akt och började se oss omkring i huvudstaden Phnom Pehn. Vi hade hört talas om att det skulle finnas ett väldigt interessant museum om kriget och en massgrav att besöka så det blev våra turistmål för dagen (igår). Man tar sig fram lättast i staden i en tuktuk=motorcykel med vagn.
Simon lyssnandes på en av de många informativa berättelserna man fick berättade för sig ur hörlurar. Det fanns olika stationer med tillhörande berättelser med mera! De flesta på platsen gick därmed också tysta runt i ett väldigt fint respekterande tillstånd.
Benrester kommer fortfarande upp ur jorden när det regnar. Här har vi en tand som smugit upp ur jorden (inhägnat område).
I en "stupa" (khmersk religiös byggnad) hedrade man offren och man visade även alla uppgrävda skallar och en hel del andra benrester i en mycket mycket stor glasbur.
Efter lunch (som skulle visa sig vara illa tillagad) anlände vi till "Tuol Sleng prison" och fick öven här se så mycket läskiga bilder att man apatiskt vandrade omkring och försökte förstå utan att må för dåligt. 20 000 människor huserade fängelset som en gång var en större skola med fyra trevåningshus, på bilden ovan ser man några klassrum som omgjorts till cellrum med celler i storlek 0,8x1,4m som minst.
Vi har alldeles för mycket att skriva om våra upplevelser den här dagen, fortfarande omöjligt att föreställa sig ett uns av den verklighet som en gång var på dessa två platser, tortyr och död var vardag för så många människor.
På väg till "The Killing Fields" (dödens fält) som var en av platserna där folkmordets offer mördades och begravdes. Hit kom särskilt de fångar som fanns på "Tuol Sleng prison" som nu blivit museum och ett resmål för oss. 40 minuter senare kom vi fram till platsen och satte på oss hörlurar och påbörjade en resa där vi försökte förstå hur hemskt folkmordet var, hur omljligt ont allt var. För att vi ska slippa skriva en Wikipedia-artikel om det hela, klicka gärna på länken "dödens fält" ovan för en aning mer info!
Simon lyssnandes på en av de många informativa berättelserna man fick berättade för sig ur hörlurar. Det fanns olika stationer med tillhörande berättelser med mera! De flesta på platsen gick därmed också tysta runt i ett väldigt fint respekterande tillstånd.
Benrester kommer fortfarande upp ur jorden när det regnar. Här har vi en tand som smugit upp ur jorden (inhägnat område).
I en "stupa" (khmersk religiös byggnad) hedrade man offren och man visade även alla uppgrävda skallar och en hel del andra benrester i en mycket mycket stor glasbur.
Efter lunch (som skulle visa sig vara illa tillagad) anlände vi till "Tuol Sleng prison" och fick öven här se så mycket läskiga bilder att man apatiskt vandrade omkring och försökte förstå utan att må för dåligt. 20 000 människor huserade fängelset som en gång var en större skola med fyra trevåningshus, på bilden ovan ser man några klassrum som omgjorts till cellrum med celler i storlek 0,8x1,4m som minst.
Vi har alldeles för mycket att skriva om våra upplevelser den här dagen, fortfarande omöjligt att föreställa sig ett uns av den verklighet som en gång var på dessa två platser, tortyr och död var vardag för så många människor.
3 miljoner människor uppskattas ha mördats under Khmer Rouge-regimens revolution och styre, då ingår inte offren som föll under revolutionskriget.
På kvällen när det blev dags för middag var det Petras tur att bli sjuk, matförgiftad av den där kyckligen hon åt till lunch som det skämtades om lokala ingredienser stod det på menyn, motsvarigheten till kockens special i Sverige=bottenskrapet? - tji fick hon. När hon som grädde på moset fick feber begav vi oss till sjukan där de de gav henne massor med mediciner i dropp så att den värsta febern gick över och hon kunde somnade gott. Simon sov i en fällbar solstol, inte lika gott kanske men himla hjälpsamt sällskap till en liten ynklig och tacksam sjukling. Som tur var kunde vi åka hem redan idag med negativt provsvar när det gällde virus. Nu har vi varsin medicinkur med antibiotika. Ser fram emot lugna dagar vid en solig strand nu, beroende på hur vi känner oss imorgon så kanske vi tar en bussresa till kusten.
Nu sova vi! Godnatt!
Saigon / HoChiMinhCity
Tillbaka i storstadsvimmlet! På bussen till Saigon träffade vi tre trevliga svennebananer som vi har hängt med här. Vi kom hit på kvällen så igår han vi inte med så mycket mer än att hitta ett hotell (mycket fräsht, luftkonditionering är ett måste svettas gör vi tillräckligt om dagarna..) och äta middag. Dagen idag har vart en lång dag, vi gick upp tidigt för att kunna boka plats på en tour till Cu Chi tunnlarna och sen bar det av. Efter tre timmar i buss kom vi fram till den plats där en del av de 200km långa tunnlarna fanns under marken, de hade gjort som ett stort museumområde där vi fick se olika fällor som sydvietnameiska gerillan använda sig av, guiden försökte objektivt förklara allt om kriget och dess följder, fick se en dokumentär och så till sist fick vi testa på att krypa i en av de riktiga tunnlarna (de flesta är nyutgrävda för att turister ska få plats). Petra gick bara ner till första rummet, efter det var det 1,40m i takhöjd och 0,8 i bredd. Lagom klaostrofobiskt men Simon klarade det där bra han gick hela vägen ner till andra nivån, allt som allt 50m! Det var 16 miljoner människor som levde i tunnlarna i cirka 20 år, 5000 överlevande. Väldigt interessant plats och bra guide med många intressanta historier!
Bussen släppte sedan av oss vid krigsmuséet och det passade ju bra. Innan vi gick dit han vi med en lyxig lunch, Simon åt olika sorters vårrullar och Petra åt friterade nudlar båda drack det traditionella vietnamesiska gröna téet fast i is form. Även fast det är lyxrestaurang är det väldigt billigt så länge det är vietnamesiskt, tummen upp!
Det var ett väldigt vinklat museum, skulle skämmas om jag var amerikan men med otroligt bra fotomaterial från kriget. Vissa delar var väldigt obehagliga men det är nog de delarna som gav mest! Det är fortfarande svårt att ta tills sig allt, men man förstår hur bra man har det själv och hur mycket man älskar fred och Sverige. Tillsist har vi bokat en tour genom mekong deltat och in i Kambodja! Nytt land, ny guidebok, nytt språk, ny matkultur, ser fram emot nytt. Halv åtta imorgon bitti bär det av!
Hörs i Kambodja!
Mũi Né Beach
Gårdagens aktiviteter:
- läsa bok i skuggan
- äta frukt
- köpa en boll + leka med boll
- bada
Man orkar inte med så mycket annat när solen är uppe, innan skymmningen när det började bli lite svalare tog vi en springtur in till stan för att äta mat och gå till det kontor som har hand om bussarna. Idag nalkas nämligen sista bussresan på biljetten med Saigon som slutdestination. Vi visste inte hur lång springtur vi hade tagit, efter middagen vandrade vi tillbaka till hotellet och kollade Google Maps som sade att vi just sprungit 6km och vandrat tillbaka lika långt, tufft.
Hörs i Saigon (Ho Chi Minh-city)
Omvägen
Mui Ne! Vi fick inte plats på bussen till Saigon men vi fick plats på bussen till ovan nämnda samhälle. Snäppet bättre än Da Lat när det gäller hotellfronten just nu, ändå tog det tre timmar innan vi bestämde oss, måste skaffa en ny teknik. Nu sitter vi nöjda i ett relativt billigt rum på en "beach resort" lite i utkanten av staden. Staden är bara en gata längs med havet. Efter en två timmars läsande (Petra har köpt en bok!!! Än finns det hopp?) på en lite skräpiga stranden (vanligt problem här) hittade ett smultronställe till restaurang. Det första vi såg var att de hade vårrullar för 25000vnd (8kr) och sedan kom modern i familjen ut och erbjöd gratis fruktsallad till efterrätt = deal! Nu är vi mätta och glada. Imorgon blir det frukost på samma ställe och en springtur förhoppningsvis!
Hejs!
Torkade jordgubbar, stickade jordgubbar, vanliga jordgubbar och jordgubbssaft.
Nu är vi i bergsstaden Da Lat, en stad full med vietnamesiska turister! Helt galet. Vår vistelse började med vi vet inte hur många timmars hotell-letande, hela staden är verkligen fullbokad (tack vare tet-ledighet åker alla i södra Vietnam till just Dalat), det slutade med att vi fick sova i ett gästhus som råkade vara en hotellägares bostad. Motvilligt dyrt - 70kr per person, vana vid att betala hälften! Det vi sett fram emot att göra i Da Lat var att glida omkring på bergsvägar på en motorcykel. Det började i besvikelse när det var svårt att hitta en motorcykel att hyra. Efter det så visade det sig att de vägar som tog en till de sevärdheter som låg utanför stan inte alls var på slingrande bergsvägar med underbar utsikt utan genom förorter till Da Lat. Hursomhelst, den första sevärdheten vi kollade på var ett av de många vattenfallen. Att vi valde just det här vatttenfallet var för att det fanns som en liten berg-och-dal-bana för att ta sig dit. Många vietnamesiska turister hade samma tanke, det var smockfullt. Berg-och-dal-banan var dock kul! Det var en manuell broms så Petra bestämde hur snabbt det skulle gå, minus var att vi hade några sölpösar framför oss så vi kunde inte köra så snabbt/flytande som vi ville.
Sevärdhet nummer två bestämde vi oss för att hoppa över, vi hamnade i en affär med torkade bär och annat. Till skillnad från resterande Vietnam så odlar man allt förutom ris här! I den affären fick vi provsmaka lite allt möjligt gott gott.
Nattmarknaden är kaotisk, men den varma sojamjölken (i den fina takeaway-påsen) gjorde det värt ett besök(enligt Simon som gillar den)! Jordgubbarna vi inköpte för sju kronor kilot var inte så dumma de heller.
Nu vill vi bara bort ifrån alla semstrande vietnameser är såklart är bussen fullbokad tre dagar framåt så vi bestämde oss för att lägga till ett stopp på resan: imorgon bitti åker vi till Mui Ne Beach!
CIAO!
Hälsoresan
Haft lite strul med internet så detta är ett försenat inlägg från sista dagen i Nha Trang (onsdags): Hälsobad stod på dagens schema! Vi började med lerbad, minneraldusch + minneralbad (luktade julkryddor eller oregano lite osäker), bad i 40 grader varm pool, mera minneralbad och vattenfallsdusch. Riktigt fräsigt ställe, kände sig mosig men fräsh efteråt! Imorgon åker vi vidare med bussen! Hörs i Dalat!
