Jul Utan Must

Idag tog jag (Simon) ledigt från hope center på eftermiddagen för att åka och reparera vår kära rassel och tillägna en hel del uppmärksamhet till en lektion i spanska som gavs av Carlos. 

Vi åkte båda två till verkstaden som är precis vid vägen 500 meter från vårat boende. Rassel behövde nya bromsbelägg, byte av olja, ett par backspeglar och en dusch. Delarna och arbetet kostade oss 150000 dong (50kr) dock utan dusch. Det tog de två mekanikerna max tio minuter att få allt klart. Effektivitet är annorlunda i Vietnam, de bygger och reparerar extremt snabbt, lösningar för stunden känns som ett bakomliggande signum. I det här fallet är jag så positivt överraskad av deras trevliga attityd och snabbhet att jag flinade hela vägen hem samtidigt som jag bromsade häftigt med rassels nyfunna kapacitet (tidigare beläggen skrapade bort metall från skivan=sämre friktion).

50 kronor är ju också trevligt, skulle gladeligen betalat tiodubbla hemma för samma arbete. 

Jag (fortfarande Simon) började alltså idag ta lektioner i spanska, varthän det leder vet nog de flesta, men språk blir bra mycket intressantare när man förstår dess användningsområde bättre än man gjorde i skolan. 

Vi har börjat inhandla ingredienser till julgodis och julmat, vi är 16 personer som kommer fira juldagen tillsammans, fullt hus. Vår italienska vän alessio har dammat, eller snarare spolat av julgranen (så skitig var den!!), så nu är den redo att pyntas igen. Hoppas inte för mycket på en vit jul men hoppet är ju det sista som överger en?

Adios!