Phnom Penh
Vi har vart lite sjukskriva från bloggen nu. Vår vistelse i det nya landet (Kambodja) började med att Simons mage började bete sig konstigt, det kom till ett så kritiskt tillstånd att vi åkte in till akuten och kollade läget. Det var en modern klinik (med kambodianska mått, Svensk standard typ) med en Europeisk läkare som snabbt konstaterade att det var någon sorts parasit som härjade i Simons mage. Det verkade vara rätt vanligt, han fick antibiotika och annan medicin och redan dagen därpå så började Simon känna sig bättre. Han började medicineringen med 24h ris-och-bröd-diet, så att magen skulle få en mjukstart. När Simon började känna sig bättre tog vi även tillfället i akt och började se oss omkring i huvudstaden Phnom Pehn. Vi hade hört talas om att det skulle finnas ett väldigt interessant museum om kriget och en massgrav att besöka så det blev våra turistmål för dagen (igår). Man tar sig fram lättast i staden i en tuktuk=motorcykel med vagn.
Simon lyssnandes på en av de många informativa berättelserna man fick berättade för sig ur hörlurar. Det fanns olika stationer med tillhörande berättelser med mera! De flesta på platsen gick därmed också tysta runt i ett väldigt fint respekterande tillstånd.
Benrester kommer fortfarande upp ur jorden när det regnar. Här har vi en tand som smugit upp ur jorden (inhägnat område).
I en "stupa" (khmersk religiös byggnad) hedrade man offren och man visade även alla uppgrävda skallar och en hel del andra benrester i en mycket mycket stor glasbur.
Efter lunch (som skulle visa sig vara illa tillagad) anlände vi till "Tuol Sleng prison" och fick öven här se så mycket läskiga bilder att man apatiskt vandrade omkring och försökte förstå utan att må för dåligt. 20 000 människor huserade fängelset som en gång var en större skola med fyra trevåningshus, på bilden ovan ser man några klassrum som omgjorts till cellrum med celler i storlek 0,8x1,4m som minst.
Vi har alldeles för mycket att skriva om våra upplevelser den här dagen, fortfarande omöjligt att föreställa sig ett uns av den verklighet som en gång var på dessa två platser, tortyr och död var vardag för så många människor.
På väg till "The Killing Fields" (dödens fält) som var en av platserna där folkmordets offer mördades och begravdes. Hit kom särskilt de fångar som fanns på "Tuol Sleng prison" som nu blivit museum och ett resmål för oss. 40 minuter senare kom vi fram till platsen och satte på oss hörlurar och påbörjade en resa där vi försökte förstå hur hemskt folkmordet var, hur omljligt ont allt var. För att vi ska slippa skriva en Wikipedia-artikel om det hela, klicka gärna på länken "dödens fält" ovan för en aning mer info!
Simon lyssnandes på en av de många informativa berättelserna man fick berättade för sig ur hörlurar. Det fanns olika stationer med tillhörande berättelser med mera! De flesta på platsen gick därmed också tysta runt i ett väldigt fint respekterande tillstånd.
Benrester kommer fortfarande upp ur jorden när det regnar. Här har vi en tand som smugit upp ur jorden (inhägnat område).
I en "stupa" (khmersk religiös byggnad) hedrade man offren och man visade även alla uppgrävda skallar och en hel del andra benrester i en mycket mycket stor glasbur.
Efter lunch (som skulle visa sig vara illa tillagad) anlände vi till "Tuol Sleng prison" och fick öven här se så mycket läskiga bilder att man apatiskt vandrade omkring och försökte förstå utan att må för dåligt. 20 000 människor huserade fängelset som en gång var en större skola med fyra trevåningshus, på bilden ovan ser man några klassrum som omgjorts till cellrum med celler i storlek 0,8x1,4m som minst.
Vi har alldeles för mycket att skriva om våra upplevelser den här dagen, fortfarande omöjligt att föreställa sig ett uns av den verklighet som en gång var på dessa två platser, tortyr och död var vardag för så många människor.
3 miljoner människor uppskattas ha mördats under Khmer Rouge-regimens revolution och styre, då ingår inte offren som föll under revolutionskriget.
På kvällen när det blev dags för middag var det Petras tur att bli sjuk, matförgiftad av den där kyckligen hon åt till lunch som det skämtades om lokala ingredienser stod det på menyn, motsvarigheten till kockens special i Sverige=bottenskrapet? - tji fick hon. När hon som grädde på moset fick feber begav vi oss till sjukan där de de gav henne massor med mediciner i dropp så att den värsta febern gick över och hon kunde somnade gott. Simon sov i en fällbar solstol, inte lika gott kanske men himla hjälpsamt sällskap till en liten ynklig och tacksam sjukling. Som tur var kunde vi åka hem redan idag med negativt provsvar när det gällde virus. Nu har vi varsin medicinkur med antibiotika. Ser fram emot lugna dagar vid en solig strand nu, beroende på hur vi känner oss imorgon så kanske vi tar en bussresa till kusten.
Nu sova vi! Godnatt!
Kommentarer
Postat av: David
Hade ni bara varit lite snabbare med det här inlägget (2 dar ungefär) så hade jag ägt sönder På Spåret i fredags. haha
Postat av: En hälsning från mormor och morfar
Fortsätt krya på er!Ta det lugnt i fortsättningen. Här är riktig vinter 20-30 grader men idag är det -7 och sol. Hälsning med Kram.
Postat av: Mamma Marie
Hoppas ni fortsätter krya på er!
Trackback
