KOH RONG
Från Otres beach var färden kort till dykarcentret som skulle ta oss ut till ön Koh Rong, en av de allra största öarna utanför Sihanoukville. Vi hade hört att ön skulle vara ganska full av turister men det skulle visa sig vara sanning med modifikation.
Ön var ganska full med turister, dock kunde inte ön husera så många turister så ön kändes fortfarande lagom fylld med människor så paradiskänslan infann sig utan att man kände sig ensam.
Så vad gjorde vi på Koh Rong?
Jo vi spenderade en hel del id i vattnet så Petra är numera certifierad Open Water PADI Diver! 3 dagars kurs med teori + prov, dyk på grunt vatten med praktiska tester och till slut några "fun dives" på djupare vatten bland fina fiskar och koraller. Det är en häftig känsla att kunna andas under vatten och det är en helt ny värld att upptäcka. Varje dyk var på ungefär 40 min men det gick väldigt fort för att det finns så mycket att titta och tänka på. Värt! Ser fram emot nästa dyk någon annanstans i världen.
Simon som redan är certifierad sedan innan följde med på ett dyk och dök med en annan grupp en gång. Han roade sig annars bäst han kunde på stranden medans Petra deltog i sin kurs.
Hållning är bra att ha.
En kväll åt vi på "Paradise", restaurang med fantastisk vy över havet och sköna möbler att vila på efter god mat. Sällskapade även med Petras kurskamrater och lärde oss ett och annat korttrick!
Efter att ha bott på dykarbryggan i två nätter makade vi på oss och flyttade in hos Laura och Matteo, mor och son som drev ett litet gästhus (tre små rum) på en annan närliggande brygga. "La Mami" som gästhus/restaurangen heter serverade goda pastarätter, risotto och panna cotta bland annat! Efter en hel del vietnamesisk och kambodjansk mat var detta mer än välkommet sa magen. Mor och son alltså, hade renoverat stället i december och skulle ha öppet i minst tre år, Laura drev även ett vandrarhem i Ungern som hon tyckte vi kunde komma och hälsa på. Laura är en trevlig prick som både låser sig ute från sitt sovrum och glömmer bort att hon hade rena kläder i garderoben, en tankspridd människa med ett stort leende och snabb italienska som ibland tog över engelskan i ivriga överläggningar. Matteo var också trevlig och söt, "my mama make very good panna cotta for you, very good!" Stort leende.
Det enda som fanns var ett gästhus med bungalows och restaurang i ena änden av stranden som vi gick och käkade lunch hos och därefter utnyttjade deras hängmattor som var lägligt placerade bredvid stranden. Att komma hem från den stranden blev ett äventyr utöver det vanliga! Vadande ut i havet, blixt och dunder, ösregn och en skruttig båt! Skönt att känna att man lever.
Nu sitter vi i Sihanoukville i en mysig trädgård och gör ingenting (eller Petra äter lakrits som hon hittade i en Svensk mataffär här!!! Nöjd!), ikväll far bussen klockan 20.00 mot Siem Reap i norra Kambodja. Vi hoppas ett av världens största tempel får oss att tappa hakan och att våra sista dagar på resande fot blir värda mödan! På onsdag/torsdag ska vi bege oss till Saigon för att få fatt i ett flyg som ska ta oss till Hanoi, avskedfest i PeaceHouse och ett söndagsflyg till vår kalla nord.
Arrivederci! Hörs snart igen!
Ön var ganska full med turister, dock kunde inte ön husera så många turister så ön kändes fortfarande lagom fylld med människor så paradiskänslan infann sig utan att man kände sig ensam.
Så vad gjorde vi på Koh Rong?
Jo vi spenderade en hel del id i vattnet så Petra är numera certifierad Open Water PADI Diver! 3 dagars kurs med teori + prov, dyk på grunt vatten med praktiska tester och till slut några "fun dives" på djupare vatten bland fina fiskar och koraller. Det är en häftig känsla att kunna andas under vatten och det är en helt ny värld att upptäcka. Varje dyk var på ungefär 40 min men det gick väldigt fort för att det finns så mycket att titta och tänka på. Värt! Ser fram emot nästa dyk någon annanstans i världen.
Simon som redan är certifierad sedan innan följde med på ett dyk och dök med en annan grupp en gång. Han roade sig annars bäst han kunde på stranden medans Petra deltog i sin kurs.
Hållning är bra att ha.
En kväll åt vi på "Paradise", restaurang med fantastisk vy över havet och sköna möbler att vila på efter god mat. Sällskapade även med Petras kurskamrater och lärde oss ett och annat korttrick!
Efter att ha bott på dykarbryggan i två nätter makade vi på oss och flyttade in hos Laura och Matteo, mor och son som drev ett litet gästhus (tre små rum) på en annan närliggande brygga. "La Mami" som gästhus/restaurangen heter serverade goda pastarätter, risotto och panna cotta bland annat! Efter en hel del vietnamesisk och kambodjansk mat var detta mer än välkommet sa magen. Mor och son alltså, hade renoverat stället i december och skulle ha öppet i minst tre år, Laura drev även ett vandrarhem i Ungern som hon tyckte vi kunde komma och hälsa på. Laura är en trevlig prick som både låser sig ute från sitt sovrum och glömmer bort att hon hade rena kläder i garderoben, en tankspridd människa med ett stort leende och snabb italienska som ibland tog över engelskan i ivriga överläggningar. Matteo var också trevlig och söt, "my mama make very good panna cotta for you, very good!" Stort leende.
"Tigre", busigaste och sötaste kattungen bodde på "La Mami", som vi har saknat katter! Hundarna finns överallt och bajsar och skäller om nätterna, katterna är det ordning på (kan inte skälla iallafall).
Den sista dagen innan avfärd då vi dykt klart tillbringade vi vandrandes genom djungeln för att upptäcka en av de större öde stränderna på Koh Rong. Efter en oväntat lång vandring såg man ungefär såhär trött ut och svettades ännu mer än man kan se här. Repet behövdes ofta för att klara av de brantaste partierna av vägen ned till stranden.
Väl framme kändes det helt klart värt det, vyn och vattnet som välkomnade en gjorde oss löjligt glada.
Den sista dagen innan avfärd då vi dykt klart tillbringade vi vandrandes genom djungeln för att upptäcka en av de större öde stränderna på Koh Rong. Efter en oväntat lång vandring såg man ungefär såhär trött ut och svettades ännu mer än man kan se här. Repet behövdes ofta för att klara av de brantaste partierna av vägen ned till stranden.
Väl framme kändes det helt klart värt det, vyn och vattnet som välkomnade en gjorde oss löjligt glada.
Det enda som fanns var ett gästhus med bungalows och restaurang i ena änden av stranden som vi gick och käkade lunch hos och därefter utnyttjade deras hängmattor som var lägligt placerade bredvid stranden. Att komma hem från den stranden blev ett äventyr utöver det vanliga! Vadande ut i havet, blixt och dunder, ösregn och en skruttig båt! Skönt att känna att man lever.
Nu sitter vi i Sihanoukville i en mysig trädgård och gör ingenting (eller Petra äter lakrits som hon hittade i en Svensk mataffär här!!! Nöjd!), ikväll far bussen klockan 20.00 mot Siem Reap i norra Kambodja. Vi hoppas ett av världens största tempel får oss att tappa hakan och att våra sista dagar på resande fot blir värda mödan! På onsdag/torsdag ska vi bege oss till Saigon för att få fatt i ett flyg som ska ta oss till Hanoi, avskedfest i PeaceHouse och ett söndagsflyg till vår kalla nord.
Arrivederci! Hörs snart igen!
Kommentarer
Postat av: Pekka
Då kan vi ses snaaart ju! (Y)
Postat av: En hälsning från mormor och morfar
Äntligen ett livstecken! Tack för det. Ha nu en fortsatt trevlig avslutningsresa. Välkomna hem.
Postat av: Sanna
Härligt med uppdatering! Äntligen! Spännande att höra vad ni såg under vattnet:) Njut av sista veckan. Ser fram emot att ni kommer hem! Kram
Postat av: Pappa Seppo och mamma Tina
Vilka fina bilder det ser härligt ut. Vi saknar och längtar tills ni kommer hem det blir liten jul den 27/2. Kram.
Postat av: Mamma Marie,Owe
Härligt att höra ifrån er! Ni verkar ha haft det underbart.
Trackback
