Jul Utan Must

Tillbaka i storstadsvimmlet! På bussen till Saigon träffade vi tre trevliga svennebananer som vi har hängt med här. Vi kom hit på kvällen så igår han vi inte med så mycket mer än att hitta ett hotell (mycket fräsht, luftkonditionering är ett måste svettas gör vi tillräckligt om dagarna..) och äta middag. Dagen idag har vart en lång dag, vi gick upp tidigt för att kunna boka plats på en tour till Cu Chi tunnlarna och sen bar det av. Efter tre timmar i buss kom vi fram till den plats där en del av de 200km långa tunnlarna fanns under marken, de hade gjort som ett stort museumområde där vi fick se olika fällor som sydvietnameiska gerillan använda sig av, guiden försökte objektivt förklara allt om kriget och dess följder, fick se en dokumentär och så till sist fick vi testa på att krypa i en av de riktiga tunnlarna (de flesta är nyutgrävda för att turister ska få plats). Petra gick bara ner till första rummet, efter det var det 1,40m i takhöjd och 0,8 i bredd. Lagom klaostrofobiskt men Simon klarade det där bra han gick hela vägen ner till andra nivån, allt som allt 50m! Det var 16 miljoner människor som levde i tunnlarna i cirka 20 år, 5000 överlevande. Väldigt interessant plats och bra guide med många intressanta historier!

Mui Ne! Vi fick inte plats på bussen till Saigon men vi fick plats på bussen till ovan nämnda samhälle. Snäppet bättre än Da Lat när det gäller hotellfronten just nu, ändå tog det tre timmar innan vi bestämde oss, måste skaffa en ny teknik. Nu sitter vi nöjda i ett relativt billigt rum på en "beach resort" lite i utkanten av staden. Staden är bara en gata längs med havet. Efter en två timmars läsande (Petra har köpt en bok!!! Än finns det hopp?) på en lite skräpiga stranden (vanligt problem här) hittade ett smultronställe till restaurang. Det första vi såg var att de hade vårrullar för 25000vnd (8kr) och sedan kom modern i familjen ut och erbjöd gratis fruktsallad till efterrätt = deal! Nu är vi mätta och glada. Imorgon blir det frukost på samma ställe och en springtur förhoppningsvis!

Nu är vi i bergsstaden Da Lat, en stad full med vietnamesiska turister! Helt galet. Vår vistelse började med vi vet inte hur många timmars hotell-letande, hela staden är verkligen fullbokad (tack vare tet-ledighet åker alla i södra Vietnam till just Dalat), det slutade med att vi fick sova i ett gästhus som råkade vara en hotellägares bostad. Motvilligt dyrt - 70kr per person, vana vid att betala hälften! Det vi sett fram emot att göra i Da Lat var att glida omkring på bergsvägar på en motorcykel. Det började i besvikelse när det var svårt att hitta en motorcykel att hyra. Efter det så visade det sig att de vägar som tog en till de sevärdheter som låg utanför stan inte alls var på slingrande bergsvägar med underbar utsikt utan genom förorter till Da Lat. Hursomhelst, den första sevärdheten vi kollade på var ett av de många vattenfallen. Att vi valde just det här vatttenfallet var för att det fanns som en liten berg-och-dal-bana för att ta sig dit. Många vietnamesiska turister hade samma tanke, det var smockfullt. Berg-och-dal-banan var dock kul! Det var en manuell broms så Petra bestämde hur snabbt det skulle gå, minus var att vi hade några sölpösar framför oss så vi kunde inte köra så snabbt/flytande som vi ville.

Tack och bock för alla fina kommentarer och för att ni läser, hundra inlägg är bra jobbat (och mer ska det bli!).

Efter att vi snorklat runt utanför Nha Trang ville vi få lite information om det fanns något ställe att surfa på, vi hade hört lite om "long beach" och ville veta mer. Vi samtalade med folket på dykarcentret och en kille gav oss ett nummer till en annan grabb som gav surflektioner på stranden ifråga. Dagen därpå (igår) hyrde vi en motorcykel åkte dit, först fick vi njuta av den fantastiska kustvägen på 2 mil.

Nu har vi kommit fram till Vietnams "semesterjuvel" och det känns som vi lämnar landet allt är väldigt annorlunda mot det Vietnam vi tidigare sett. Vi anlände igår morse klockan fem då staden höll på att vakna men vårt hotell hade inte öppnet så vi satte oss på stranden och åt frukost och kollade på soluppgången. Bra start på vistelsen!

AJAJAJ! En förmiddag på stranden och vi ser ut som två stopplysen/nykokta kräftor/rädisor - trots solskyddsfaktor 20! Respekt för solen hädanefter! Ingen mer "det krävs mycket för att jag ska bränna mig på benen"-inställning. Siesta på hotellet resten av dagen tills solen gått ner då vi tog en tur på cykel genom gamla stan. Mysbelysningen var tänd idag med! Nu ligger vi och jämrar oss över brännskadorna, hoppas de lägger sig tills imorgon och att de inte stör skönhetssömnen allt för mycket (vilka semesterproblem). Ciao!

Dagen i bilder:



På jakt efter pomelo på marknaden! Favoritfrukten!

Första stoppet på resan - Hue!

Vad har vi att säga om nattbussen? Det var ju ganska trångt och skumpigt (som förväntat) men det gick att sova. Väcktes halv 8 på morgonen av att en fransk tjej som skrekgrät att hon trodde att hennes iPhone hade blivit stulen, busschaffisen tände alla lysen i bussen och hjälten Simon hittade hennes iPhone mitt på hennes säng direkt efter att han uppfattat situationen. Efter det någon gång upptäckte vi att det fanns en toa på bussen så det där stoppet för att kissa mitt i natten var ganska onödigt. Hur som helst, nu har vi hittat ett hotell och planerat vår vistelse här. Kommer stanna en natt till för att hinna med det som ska hinnas med. Sen bär det vidare mot ännu varmare breddgrader! Det här känns som en invänjningsperiod för vad som komma skall, fuktigheten är högre och temperaturen med. Skönt! Skalar av sig minst två lager av tröjor jämfört med Hanoi (där tre/fyra lager är lagom). Ser fram emot en lugn kväll, imorgon nalkas det cykeltur mellan de olika sevärdheterna.

Ses om sex vekor!

Sista dagarna i Hanoi tänkte vi försöka hinna med allt som vi inte hunnit med, och så tänkte vi att sovmorgon var en bra idé! Igår efter lunch bar det av till "Keramik byn" på lånad motorcykel, där tillverkas och målas keramik. Vi strosade runt på marknaden, hittade ett galleri där man kunde dreja och måla så det gjorde vi. Någonstans där emellan blev vi både hungriga och griniga, varsin Pho (nudelsoppa) löste det problemet. Petras skål gick sönder när hon målade den, påvisar den underbara kvalitén man får för 7kr för drejning + 7kr för att ta med sig kreationen hem. Simons är dock fortfarande intakt. Idag efter lunch och tvättning av alla kläder bär det av in till stan för museumbesök och shopping. Hörs!

Den sista dagen på Hope Center har passerat oss, vi har nu fått diplom för välgjort arbete och en tår i ögonvrån. Här är mobilbilder från just den dagen, idag, den sista dagen:

Första måltiden i "Guesthouse no.15" som vi fått rekommenderat av våra kolleger i Peacehouse. Mycket trevlig familj, god mat, varma täcken och billigt.

En händelse från helgen i Mai Chau är så speciell så det är värt ett eget inlägg, igår kväll gick vi liksom de andra kvällarna till lägereldsplatsen strax utanför byn där vi bodde. Vi hörde musik spelas, tidigare kvällar hade det vart karaoke, födelsedagsparty och andra event där men ikväll var det något extra ordinärt, tre olika grupperingar var där och alla spelade lika hög musik så man blev helt förrvirrad. Hur som helst, grupp nummer 1 sjöng karaoke inget konstigt, grupp nummer 2 dansade latinamerikansk dans lite mer konstigt och så grupp nummer 3 - ett rockband som spelade in sin nya musikvideo helt galet. Bandet visade sig vara ett av vietnams största rockband, de har spelat tillsammans sedan 1995 och hade en konsert i Hanoi för två veckor sedan med mer än 10 000 personer i publiken. Det var riktigt häftigt att stå och iaktta allt, och efter att vi hört rockbandets låt ett par gånger växte den i våra öron och tillslut stod även vi och diggade i takt till musiken. Såhär såg det ut:

Har precis varit på marknaden och köpt skitiga ägg - känns som hemma!

Eller god fortsättning. Vi firade in det nya året med våra vänner inne i Hanoi, åt på vietnamesisk restaurang och sedan vidare till en bar med balkong och ett dansställe. Vi hade så roligt att vi tappade tidsuppfattningen och helt plötsligt började skaran människor omkring räkna ner "10,9,8.." Simon kollade förvirrat på klockan och fattade då vad som hände och hängde på "..4,3,2,1!!!!". Tolvslaget följdes av många kramar, dansande och drickande ur hink. Bra start på nya året!